Att längta bort. Att längta hem.

Klockan är mitt i natten. Kanske tidigt på morgonen. Huvudet går på högvarv utan fokus och förnekar mig sömn. Utanför lyser natthimlen disigt gråorange. Bruset från bilar, någon i trappuppgången låser upp, går ut, och låser sin lägenhetsdörr igen. Fullmånen lyser in genom fönstret och jag undrar varför jag inte bara dragit ner persiennen. Jag känner mig rastlös i kroppen, i huvudet, i själen. Något måste hända. Jag måste ha någon förändring. Saker och ting har varit stagnanta för länge. Jag vill flytta härifrån. Det är något som dominerat mina tankar till och från under en tid. Jag gillar Göteborg och det fanns en tid då jag på samma sätt som nu försökte komma på sätt att ta mig hit. Jag sökte till Universitetet och fick fatt på en andrahandslägenhet här på Hisingen. Men nu har jag bott här i drygt fem år. Jag har koll på staden, vet nu hur det är att bo i en stad. Det finns mycket kul och bra och praktiskt med det, men nu vill jag härifrån. Men var? Och hur? Jag vill till någon plats där det faktiskt blir mörkt om nätterna, någonstans där man kan se stjärnorna. Jag vill någonstans där det är tyst, där man inte hör ett konstant brus från bilar, mopeder, flygplan, helikoptrar, sirener, människor, spårvagnar, barn, maskiner…
Lägenheten är för liten. Staden är kall och hård och här finns alldeles för mycket folk. Jag blir lättirriterad och deprimerad, får ont i huvudet, mår illa. Jag kvävs här.
Jag vill ut på landet, ut i skogen, närmare naturen. Det är där jag är uppvuxen och där jag känner mig hemma. Jag vill bort. Bort från staden, asfalten, betongen, hårt kontrollerad natur. Jag vill hem. Hem till naturen, skogen, det vilda och fria.

CIMG0278

Jag avundas och inspireras av Jonna Jinton som packade ihop sina saker och flyttade upp till en stuga i Norrland för några år sedan. Hon hade dock fördelen att hennes familj redan hade en stuga hon kunde flytta in i. Det var bara att bosätta sig där. Den fördelen har inte jag, och hur jag ska lösa det är vad som snurrar i huvudet och gör att jag inte kan sova. Vart ska jag flytta? Norrland, kanske? Där har jag aldrig varit. Södermanland? Vackra Södermanland där mina föräldrar finns. Men hur ska jag ta mig till? Jag har inte tillräckligt med pengar för att kunna köpa ett hus, och utan fast jobb med fast inkomst lär jag aldrig få ett lån. Att hyra ett hus är ovanligt här i Sverige, men det kan gå. Eller att hyra en lägenhet i ett litet samhälle. Dock är jag trött på lägenhetslivet. Jag vill ha ett litet hus med egen trädgård. Gärna i, eller alldeles i närheten av, skogen. Jag vill bygga ett earthship. Men för det krävs mark, och mark kostar pengar.
Sedan återstår hur jag ska kunna försörja mig. Hur ska jag kunna betala en eventuell hyra? Hur ska jag kunna köpa mat? Jonna Jinton har lyckats bra med sin fotografering och sin konst. Det vill jag också. Kanske det kan gå.
Det hade varit praktiskt att vara rik…

cimg0580

Och min Rickard, då? Han bor redan långt ifrån mig och jag får knappt träffa honom som det är. Flyttar jag ännu längre bort och han inte kan eller vill följa med lär det bara bli att flytta misären från en plats till en annan…

Det känns hopplöst och jag känner mig sorgsen och fängslad. Men någonstans i mig gror en målmedvetenhet. Något måste hända.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s