Att sluta jämföra.

Att inte jämföra sig själv och det man gör med andra och det de gör är sällan lätt. Dock är det totalt meningslöst om man faktiskt inte försöker kopiera den man jämför sig med, och att göra något EXAKT som någon annan och vara EXAKT som någon annan är praktiskt taget omöjligt. Detta kom jag att tänka på härom veckan då jag var på jobbet och hemsidor kom på tal, nämligen min kollegas Ida Gudmundssons och min. Jag gick in och tittade på hennes hemsida och fick där upptäcka hennes konst, som jag aldrig tidigare sett. Det var bra. Väldigt bra. Och jag började bli osäker, började jämföra, började nedvärdera mitt eget arbete. Detta hängde i ett tag, men efter en del funderande över detta kom jag fram till att det är fullständigt onödigt att jämföra mitt arbete med Idas, eller någon annans för den delen. Detta eftersom hennes arbete och mitt skiljer sig fundamentalt. Det är två helt olika stilar, olika metoder, olika motiv, olika sinnesstämningar, olika paletter… Och dessutom; hur bra Idas verk än är så är inte den stilen och de motiven något jag ens vill göra, vilket gör det än mer onödigt att jämföra våra arbeten. Vi är två helt olika konstnärer, och det är ju egentligen bara bra. För tänk om vi alla skulle jämföra oss med varandra och försöka kopiera varandra. Låter kul, va?
Nej…och dessutom…googla på de konstverk som sålts för högst belopp. På den listan ligger Picassos kubistiska verk, Andy Warhols popkonst och en abstrakt av Rothko.

top20_most_expansive_paintings_01
Stor konst? ”No. 1 (Royal Red and Blue)” av Mark Rothko såldes på auktion för 75,1 Miljoner dollar.

Alla ovan nämnda som jag personligen inte tycker är särskilt stor och bra konst. Deras kvaliteter som konst och konstverk är dock inte enda anledningen till att de såldes för så stora belopp som hundratals miljoner dollar, men fokuserar man bara på det faktum att konstsnobbarna anser detta vara ”stor konst” visar ju att det går trender även i vad som anses vara bra och inte så bra i konstvärlden. Precis som med mode. Axelvaddar stora som helikopterplattor ansågs ju ballt på 80-talet, men det funkar inte så himla bra idag. Och oavsett vad de snofsiga kritikerna och rika knösarna tycker så tycker lilla jag att man ska göra konst man själv tycker om, oavsett om det handlar om grafitti på en betongvägg eller om det handlar om att leka loss med dyra material, som Damien Hirst.

Som Oscar Wilde sa: ”Be yourself. Everyone else is already taken.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s