Livets små fällor…

”Man ska inte ta något för givet”, sägs det. Och visst fan försöker jag hålla mig till det. Det finns egentligen inget som är givet eller självklart. Inte ens luften vi andas.
Men ibland trampar man i en grop och får hela skon full med lerigt vatten. Ibland kastas man in i…ut ur…något man inte räknat med. Ibland upptäcker man att det ändå finns saker man tagit för givna. Sån’t märker man inte förrän de är borta. En söndagsmorgon i november kan detta ha tagits ifrån dig. Något…någon…som funnits i ditt liv i 20 år är helt plötsligt borta.
Jag brukar ofta tänka på männen i mitt liv. De som jag haft runt mig och som skapat min uppfattning av män och hur en man ska vara. Hur en människa ska vara. Han var en av dem. Jag minns inte ett enda ont ord från honom. Inte en enda ond handling. Han arbetade hårt, tog hand om sin familj så gott han kunde, han tyckte om att ha kul, han var en bra vän, en bra kollega, en bra man, en bra människa. An all ‘round good guy.
Det är så jag minns honom i alla fall. Hur han susade fram genom våra skogar i sin rallybil. Och hur han en gång kraschade illa, och genom detta visade hur bra kraschburar (eller vad fan det heter) ska vara. Hur han, med alla andra karlar, rusade ifrån midsommarfirandet för att valla in alla kor som rymt från sin hage, en glad kille på kalasen. Hur han alltid bara var där. Men det är ju det…ingen är självklar. Ingen är given. Och en söndagsmorgon i November kan han vara borta.
Han tog sin Pontiac och en sista gång körde han rakt in i solnedgången.

Mogge.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s